I dagarna två har maken , jag samt min underbara bror varit i mammas lägenhet och tömt den....Vi kände att vi ville få det gjort och inte dra ut på det hela tills efter jul och nyår. Det hade varit gruvsamt att riva upp alla känslor efter en längre tid och också ha detta som ett tungt täcke över sig hela denna långa helg som stundar. En stor lättnad föll över oss ikväll och vi har turats om att slumra till i fåtöljerna här i Lyckebo. Många tårar har fallit när man sorterat bland sakerna och många minnen har poppat upp. Fasiken så jobbigt allt är när en nära anhörig gått bort, det är inte bara sorgen utan allt praktiskt runt omkring....en trötthet har kommit över mig men den är också naturligt i detta läge och hör till sorgearbetet...snart så kommer ljuset tillbaka i mitt liv och man kan se framåt med glädje igen...jag vet....  Under dom sista sju åren så har jag mist lillebror, pappa, två fastrar, en moster  och nu mamma...sist men också tärande är tre älskade hundar samt två underbara katter som också dog under dessa år..........man orkar..

I morgon ska vi plocka ihop lite småsaker som inte rymdes i bilarna och sen behöver jag inte besöka den platsen mera...ett avslut. På måndag ska vi till begravningsbyrån och planera begravningen mm, jag tror att det kommer att kännas OK och sen får man en time out ett tag......

Vi har ganska milt, -7,9 men mycket snö har fallit....alla julklapparna är inslagna, förutom dockskåpet och ligger så fina under granen...jag har tänt värmeljus i kaminen och vi känner en inre frid.

Bastun är snart varm och karlarna ska ta sig en härlig saunakväll...jag ska bara duscha när dom är klara därute och sen är det natti natti här ute i skogen vid älvens kant...

Puss på pannan alla underbara människobarn...

Fick denna vackra dikt av en kär bloggvän. Den ska vi ha med i mammas dödsannons....Tack vännen..

"När mammor dör,

då förlorar man ett av väderstrecken.

Då förlorar man vartannat andetag,

då förlorar man en glänta......

När mammor dör då växer det sly överallt"

Finaste brorsan kom till Kiruna i dag och det var en lättnad på många sätt. En familjemedlem som drabbats likadant som mig och det är härligt att känna gemenskap i denna tunga stund. Vi har varit i mammas lägenhet och börjat tömma lite saker....mycket gruvsamt var det att komma in dit för hon somnade in lugnt och stilla i sin säng under måndagsmorgonen . Allt gick lättare än vad jag befarat...visst grät vi först men efter ett tag så släppte ångesten. I morgon ska vi köra bort hennes möbler och sen är tömningen över, sånt är jobbigt att spara och ha framför sig men nu gick det snabbt. Kanske det går att få en någolunda bra jul och att man kan koppla av en smula.

Ha en fin afton.....  

Helt totalt slut känner jag mig och fåtöljen är rena sömnmedlet. Lyckades sova mig igenom hela "Deal or not Deal" så nu är det ett snabbt god natt här och bums i sänghalmen.  Ute faller snön och älskade maken som plogat hela gården under dagen får vackert börja om i morgon. Vi ska upp till stan för att handla resten av julmaten samt sköta yngsta barnbarnet Moa en stund....Dagarna rullar på och även livet........

Puss på pannan från mig till Dig...   

Det är så vackert utomhus....hela naturen är inbäddad av vit glittrande snö och norrskenet lyser upp på himlavalvet. Våra nyponroser som fåglarna ännu inte mumsat upp.....

Önskar er alla en skön Tisdagsafton.......  

Hoppas att en liten fyraårig lintott blir glad över julklappen från fammo och faffa. Att montera in belysning är ingen lek minsann och små smala fingrar behövs istället för "prinskorvsformade" samt en massa "fula ord" innan man får som man vill..skam den som ger sig  

Badrummet på gång...

"Finrummet" ska få mer möbler och tavlor på väggarna.

Köket, husets hjärta är snart fixat..

Hallen.....har en massa möbler kvar att packa upp så vi får se hur det slutliga resultatet blir...

Hur känns det nu..."dagen efter"......chocken har lagt sig och tårarna är inte lika intensivt flödande som i går...lite distans till det som hänt har infunnit sig och jag känner en lättnad över att mammas kamp är över. Lilla kraken min hade det tufft sista veckorna och var mager som en svulten kattunge...så ont det gjorde att se henne lida varje dag i livet och lika ont gör det att ha mist henne. Vaknade vid fyrasnåret i natt och det var stört omöjligt att fortsätta sova, tankarna snurrade runt och jag kände mig rastlös i kroppen. Låg ändå kvar några timmar till för det är ändå ett sätt att låta kroppen vila.

På torsdag kommer min ena bror till Kiruna, han känner att han vill träffa mig och komma nära det som hänt. Jag ser fram mot detta och ska göra det mysigt värre för honom i äldsta sonens fina husvagn på gården. Mannen i mitt liv stöttar mig och har tagit ledigt resten av veckan, han är helt fantastisk och vad skulle livet vara utan honom...min tvillingsjäl  .

Vi har fått massor med snö och graderna ligger på -5...ett fint vinterlandskap ute på gården kan jag lova....

Så kom dagen...mamma dog denna morgon och jag är ledsen......Så mycket hon fått lida och pinas av sjukdomen...Så stark och modig hon varit trots allt......

Älskade mamma, nu har du fått träffa pappa och lillebror och jag hoppas att du mår bra och känner ro..

Lena