Finns inget skönare än att tända en brasa i kaminen och slappa en lördagskväll tillsammans med livskamraten och våra fyrbenta. Snön dalar ner utanför köksfönstret och jag pysslar på med lite ditt och datt. Harmoni och lugn ljuder hos oss och jag känner mig tacksam. Yngsta barnbarnet Moa har fått vattenkoppor och snart har väl Tuva-Lisa också dessa kliande blåsor. Fammo var dit med lite pysselböcker i dag som kanske får deras sjukdagar att kännas lite bättre.

Tog detta foto då snön anlände hit till Lyckebo, Skälla är förundrad men älskar att vara ute hela dagarna.

Julpyntat utomhus, kanske tomten hittar hit även denna jul. Yngsta sonen med familj ska fira denna högtid hos fästmöns föräldrar i år så det blir tre som jular hos oss, äldsta sonen och vi så det blir en lugn tillställning. Kanske maken och jag tar en julbastukväll och myser med någon bra film. Stress finns inte på kartan och julklapparna är klara. Vi vuxna sätter in pengar till någon fond i stället för att "byta pengar" med varandra, klokt.

Hej alla tappra ni som fortsätter att kika in här fast jag varit försumlig med uppdateringar. Jag är mest på FaceBook numera och glömmer bort min fina blogg som jag ömmat så mycket för. Efter sex veckors sjukskrivning för axel och arm så är jag tillbaka på jobbet igen sen två veckor tillbaka. Sjukgymnasten har gett mig träningsinstruktioner och på måndag ska jag dit igen. det har blivit bättre men inte helt bra så jag tar det varsamt under dagarna så det får läka ordentligt.

På tisdag blir det en resa till Gällivare sjukhus där dom ska testa nervledningshastigheten i högra handen. Ett måste innan dom bestämmer om det ska opereras eller ej. Hoppas faktiskt att nåt görs så man inte är så klumpig i nyorna och slipper alla domningar.

Vintern kom till slut men jag kan inte skryta över större snömängder, ca 40 centimeter och dagarna är milda. Det skulle faktiskt få räcka med detta och inte bli så där smällkallt som det alltid blir några veckor i december- januari. Som lägst har vi haft -23 ett dygn hitills.

Det här fotot tog jag för en och en halv vecka sedan, solen orkade upp till Björnberget då men nu ser man den nästan inte alls. Om tio dagar går den helt under horisonten och kommer inte upp igen förrän första veckan i Januari.  

Kramelikramen denna andra adventshelg.

För tre dagar sedan så blommade det ännu på gården trots att vi är inne i slutspurten av oktober! Man häpnar och blir förundrad, ingen snö och änderna är kvar ännu ute på älven. förra året vid denna tid så åkte ungarna pulka i backarna och man fick börja med lite snöröjning. Denna vinter kommer att kännas kortare än vanligt och det känns på sätt och vis skönt. Så här såg det ut i går....

Inte ens rönnen begriper att det är hög tid att bli färggrann och börja tappa sina vackra löv.

Hundarna betar gräs och njuter av barmarken.

Men, denna morgon vaknade jag till ett frostvitt landskap. Några minusgrader som snabbt blev pluss när solen började värma. En förvarning om vad som komma skall.

Vackert som bara den och på fönstrena i glasverandan var glasen prydda med tjusiga frostrosor.

Sommarfåglarna har lämnat Kiruna och dom som klarar kylan finns kvar. Denna fågel är favorit. Lika grann året om.

Jag har varit hemma i två veckor snart igen från jobbet. I morgon ska jag träffa läkaren och kanske få mera kortisonsprutor i handen och axeln. Är innerligt less på att känna mig handikappad med domnad hand och värk i den andra sidan som borde vara frisk. Såklart blir det överansträngt då jag aldrig använt vänster hand och arm så mycket som jag gör i dag. Som tur är kan jag säga att jobbet är förstående för det finns dom som haft samma problem och vet hur det är.

I helgen åker vi bort till vänner och stannar i två dagar. Det är en pytteliten by ca 21,5 mil hemifrån. Vi tar med alla tre hundarna och ska jaga lite samt umgås och ha det bra, det kan behövas.

Kramelikramen.

Jaha, så kan det gå. Jag försökte jobba igen men efter två veckor så blev vänstra armen överansträngd och en hemsk smärta uppstod. Kunde inte lyfta den utåt, bakåt framåt eller åt sidan. Såklart skulle jag förstått att detta skulle hända när jag ville skona den högra handen som domnar och gör ont. Snacka om att man kännner sig ynklig med detta just nu. Måtte remissen till ortopeden komma snart så jag får en tid för operation, karpaltunnelsyndrom är ju inte en allvarlig åkomma men ack så besvärlig att ha. Tänk att efter tio minuters operation så är detta gissel ett minne blott.  Jag tappar saker och har dålig styrka samt detta evinnerliga domnande. 

Det är barmark än så länge här ute i Lyckeboskogen men uppe på fjällen ligger det några centimetrar. I går var det 10 plussgrader och det är man inte van vid denna årstiden. Vi tänker åka iväg till fjällvärlden med husbilen till helgen, härligt att vandra omkring och få en rejäl dos med motion i en fridfull och vacker natur.. 

En dag att lägga i arkivet som fantastisk. Tänk att ha denna himelska vy över Kebnekaisemassivet medan vi åt lunch på fjället . Alla dessa foton tog jag i dag då vi var upp till Akkara som ligger nära Nikkaluokta som är en inkörsport mot Sveriges högsta fjäll. Vi hittade en stor sten som vi satt på medans lunchen slank ner och lät samtidigt Zunni vila efter allt sökande efter Ripa. Gissa om kaffet och smörgåsen smakade bra efter 10,4 kilometers trampande. Två fåglar fick vi med oss hem, nu har vi 9 stycken i frysen. Wow vilken nyårsmiddag vi får  .

Det var så varmt och gott att endast långärmade T-shirtar var på hela långa dagen, jackorna vilade i ryggsäckarna, och ändå rann svetten. Vi har varit ute i bastuhuset nu och tvagat oss rena och mycket mera orkar man inte efter all frisk luft och motion.

Landskapet är enormt, man kan se milslångt och det är svårt att avgöra avstånden där uppe. Hux flux så ser man renar på håll och blir förvånad att dom ändå är så nära.

Färgerna sprakade på marken men det mesta av löven hade fallit. 

Älskade mannen i mitt liv gick i bäckriset med Zunni medans jag spatserade högre upp där det är mer lättgånget. Inte kul alls att snubbla och snava på rötter och plumsa i dyigt grundvatten.

Detta kallar vi för Ripris. Lågt växande och riporna äter ca 40 meter om dagen under vintrarna för att överleva. Det måste vara otroligt jobbigt att hinna få i sig detta men dom är överlevare av stora mått och beundransvärda.

Nu ska herrskapet i Lyckebo kika lite på TV:n och sen behöver kroppen vila. I morgon dyker sonen och barnbarnen upp och ska sova över hela helgen i brorsans stuga nedanför oss. En intensiv men mysig helg stundar.

Kramelikramen  

Det regnar och regnar igen här i Lyckebo men det spelar inte så stor roll för nog är det rätt skönt med barmark ett tag till. Så här såg det ut uppe i stan förra året den 23/9. Träden var nog lika paffa som vi människor och dom hade gröna blad ännu, snacka om att bli överrumplad  

I morgon ska vi åka på en dagstur till fjällen igen, mot Nikkaluoktahållet bär det av. Vädret får bestämma ifall det blir av eller ej men det ska visst bli fint om man kikar på vädersajterna.

Brorsan och hans fru dyker upp nästa vecka för att "göra vinter" i sin stuga nere vid älven och jag har förberett lite mat som nu är i frysen. Surströmmingsburkarna är inhandlade så vi ska ha en mysig lördag med dom.

Ha en skön kväll....

.

l

God morgon alla underbara människobarn. Regnet har stannat upp och det passar utmärkt för då kan vi packa det sista i husbilen utan att bli sjöblöta. Jag har börjat att fylla på solrosfrön i veckan till alla fåglar som snart ska flyga många långa mil till sydligare nejder och behöver energi. Läste en gång någonstans att det är en myt att dom stannar så länge det finns mat. Det är inbyggt i dessa vackra varelser att flytta när den dagen kommer så jag fortsätter lugnt att fylla på så fort fröna tar slut.

Jag önskar er alla en skön helg.....  

Efter läkarbesöket på fredag så drog maken och jag samt våra tre stycken fyrbenta vänner i väg med husbilen mot Karesuando, vårt mål var Järmää som ligger 4,7 mil in i fjällvärlden och hela körsträckan hemifrån är 20 mil enkel resa. Vi är småviltsjägare och Ripa ville vi gärna få med oss hem igen och fem fick vi  . Det var en fin helgtur men kanske för varmt. Vi traskade många kilometrar i 24 graders värme och det blev många sköna raster under dagarna. 

Den här platsen är en av mina favoriter att campa på i fjällvärlden. Lainioälven porlar och svalorna flyger nästan på en under sina jakter efter insekter. Ingen tele eller radio fungerar däruppe för det är många mil till närmaste mast så man är helt utan kommunikation med omvärlden, en lisa för själen.

Fniss, det är en konst att husera med tre busar i en husbil och man får ta det som det är. Visst blir det sand och annat smått och gott i bilen men jag stänger av mig själv och bara njuter av att vara ute med maken och få göra precis det man känner för.

En av alla raster under lördagen. Massor med vatten behövs tankas och goda smörgåsar slinker ner. 

Ja, nu har hösten startat hos mig, naturen sprakar i färger som bara den här årstiden kan ge. Vi har städat bort "sommaren" på gården och inget ligger i vägen den dagen den första snön faller.

En trött Lena kvällen då vi kom hem igen, nog känns det i benen att man varit ute och gått i dagar två i fjällterräng men ack så ljuvligt ändå.

Ha en skön afton gott folk/