För tre dagar sedan så blommade det ännu på gården trots att vi är inne i slutspurten av oktober! Man häpnar och blir förundrad, ingen snö och änderna är kvar ännu ute på älven. förra året vid denna tid så åkte ungarna pulka i backarna och man fick börja med lite snöröjning. Denna vinter kommer att kännas kortare än vanligt och det känns på sätt och vis skönt. Så här såg det ut i går....

Inte ens rönnen begriper att det är hög tid att bli färggrann och börja tappa sina vackra löv.

Hundarna betar gräs och njuter av barmarken.

Men, denna morgon vaknade jag till ett frostvitt landskap. Några minusgrader som snabbt blev pluss när solen började värma. En förvarning om vad som komma skall.

Vackert som bara den och på fönstrena i glasverandan var glasen prydda med tjusiga frostrosor.

Sommarfåglarna har lämnat Kiruna och dom som klarar kylan finns kvar. Denna fågel är favorit. Lika grann året om.

Jag har varit hemma i två veckor snart igen från jobbet. I morgon ska jag träffa läkaren och kanske få mera kortisonsprutor i handen och axeln. Är innerligt less på att känna mig handikappad med domnad hand och värk i den andra sidan som borde vara frisk. Såklart blir det överansträngt då jag aldrig använt vänster hand och arm så mycket som jag gör i dag. Som tur är kan jag säga att jobbet är förstående för det finns dom som haft samma problem och vet hur det är.

I helgen åker vi bort till vänner och stannar i två dagar. Det är en pytteliten by ca 21,5 mil hemifrån. Vi tar med alla tre hundarna och ska jaga lite samt umgås och ha det bra, det kan behövas.

Kramelikramen.

Jaha, så kan det gå. Jag försökte jobba igen men efter två veckor så blev vänstra armen överansträngd och en hemsk smärta uppstod. Kunde inte lyfta den utåt, bakåt framåt eller åt sidan. Såklart skulle jag förstått att detta skulle hända när jag ville skona den högra handen som domnar och gör ont. Snacka om att man kännner sig ynklig med detta just nu. Måtte remissen till ortopeden komma snart så jag får en tid för operation, karpaltunnelsyndrom är ju inte en allvarlig åkomma men ack så besvärlig att ha. Tänk att efter tio minuters operation så är detta gissel ett minne blott.  Jag tappar saker och har dålig styrka samt detta evinnerliga domnande. 

Det är barmark än så länge här ute i Lyckeboskogen men uppe på fjällen ligger det några centimetrar. I går var det 10 plussgrader och det är man inte van vid denna årstiden. Vi tänker åka iväg till fjällvärlden med husbilen till helgen, härligt att vandra omkring och få en rejäl dos med motion i en fridfull och vacker natur..