En dag att lägga i arkivet som fantastisk. Tänk att ha denna himelska vy över Kebnekaisemassivet medan vi åt lunch på fjället . Alla dessa foton tog jag i dag då vi var upp till Akkara som ligger nära Nikkaluokta som är en inkörsport mot Sveriges högsta fjäll. Vi hittade en stor sten som vi satt på medans lunchen slank ner och lät samtidigt Zunni vila efter allt sökande efter Ripa. Gissa om kaffet och smörgåsen smakade bra efter 10,4 kilometers trampande. Två fåglar fick vi med oss hem, nu har vi 9 stycken i frysen. Wow vilken nyårsmiddag vi får  .

Det var så varmt och gott att endast långärmade T-shirtar var på hela långa dagen, jackorna vilade i ryggsäckarna, och ändå rann svetten. Vi har varit ute i bastuhuset nu och tvagat oss rena och mycket mera orkar man inte efter all frisk luft och motion.

Landskapet är enormt, man kan se milslångt och det är svårt att avgöra avstånden där uppe. Hux flux så ser man renar på håll och blir förvånad att dom ändå är så nära.

Färgerna sprakade på marken men det mesta av löven hade fallit. 

Älskade mannen i mitt liv gick i bäckriset med Zunni medans jag spatserade högre upp där det är mer lättgånget. Inte kul alls att snubbla och snava på rötter och plumsa i dyigt grundvatten.

Detta kallar vi för Ripris. Lågt växande och riporna äter ca 40 meter om dagen under vintrarna för att överleva. Det måste vara otroligt jobbigt att hinna få i sig detta men dom är överlevare av stora mått och beundransvärda.

Nu ska herrskapet i Lyckebo kika lite på TV:n och sen behöver kroppen vila. I morgon dyker sonen och barnbarnen upp och ska sova över hela helgen i brorsans stuga nedanför oss. En intensiv men mysig helg stundar.

Kramelikramen