En fin dag har vi och det blev en lång promenad med hundarna mot Jukkasjärvi....fint dagsljus och vindstilla samt 7 minusgrader. Trädens grenar ligger böjda av snötyngderna och himlen var babysocksblå. Nu känner jag att solen är på gång och på måndag stiger den över horisonten...vilket lyckorus jag får varje år då jag ser den....faktiskt så blir jag tårögd och ödmjuk.....utan solen så skulle man inte orka.....

Det blir Ripmiddag i kväll här i Lyckebohuset med kantarellsås och vinbärsgelè till, mumma för magarna och en påminnelse om höstens bravader i skog och mark....och också kommande turer nästa höst....hi hi, vintern, våren och sommaren måste förståss passera först men "den som väntar på nåt gott"....

 

terriermatte

1 januari 2015 11:11

Hejsan vännen.
Ripa är något som jag skulle vilja prova och försöker varje gång när vi är uppe i Klimpfjäll se om någon restaurang gör den maten. Men än så länge ingen lycka på att hitta ripa. Hoppas att allt är så bra med dig som du kan och du finns i mina tankar.
Kramar ifrån mig och bebbarna

http://terriermatte.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad har husfolket dragit in i huset? Man får ju aldrig vara i fred  utan måste hålla ett öga uppe          Nåja, den är ju inte igång för jämnan, tack och lov      ...

Hej på er alla.   Det är ett år sedan jag varit in på bloggen och blev så glad att höra att man är saknad, skärpning Lena     Allt har rullat på i mitt liv, en sorglig händelse skedde i Juni månad då min älskade Towe somnade in. Hon blev 14 å...

    Vi har haft en lugn Jul och firade faktiskt julaftonen på juldagen för barnbarnen var med morföräldrarna detta år. Vi turas om pga att deras föräldrar bor på var sitt håll men båda är med på alla högtider, skönt att kunna vara vänner trots a...

    God morgon. Jag vaknade före tuppen och sitter här och väntar på att dagsljuset ska komma.  Några timmar har vi på oss att uppleva detta men snart är vi inne i Polarnatten och då är solen under horisonten. Omkring den 15/12 går vi in i detta...

          Barnbarnen växer så det knakar. Tuva-Lisa är 7 år i dag, går i första klass  och Moa 4 år.  Det finaste som finns och livets efterätt   . Att få viskat i  mitt öra dessa ord "Fammo, du är bäst" är som ljuv musik.       ...