Ute faller skymningen redan, tänka sig att vi är inne i oktober och kylan har börjat visa sig, -2 grader. Isen har lagt sig på lillsjön nedanför våran tomt och bilarna står på motorvärmare.  Det känns attans skönt att ha plockat undan "sommaren" och alla måsten som man känner. Värmeljus är köpta och förberedelserna inför kommande vargavinter är klara så nu är det dags för oss här uppe att rusta för en lång vintertid. Det är inget som jag bävar över utan tvärt om...jag älskar snö och att se naturen klä sig i vitt. Nu kan man kura inne och pyssla med hemmet i lugn och ro, man måste inte vara ute och jag blir otroligt inspirerad av att göra om här hemma. Har redan hunnit med att måla om alla väggarna i sovrummet för nån vecka sedan och ändrat färgstil  .

Finns det fler som älskar vintern.....?

I dag blev jag överrumplad och mycket glad för en kär gammal bloggvän hörde av sig på FB och skrev att hon saknade mig och mina inlägg på bloggen. Tack fina Barbro för dina rader, dom värmde enormt mycket  .

Jag har inte haft den gamla energin och inspirationen för att sitta ner blogga, sånt som förr var så roligt. Anledningen är till stor del den att min mamma är mycket sjuk och behöver hjälp av mig väldigt ofta. Jag försöker ställa upp under mina luncher från jobbet och handlar och ser till henne så ofta jag hinner på fritiden. När arbetsdagarna är slut så är även jag det. Oro och funderingar gör mig splittrad men jag försöker leva som vanligt och se ljusglimtarna i tillvaron.

Barbro fick mig att inse att man inte ska släppa det som man tycker om så jag har bestämt mig för att komma igen och skriva åtminstone en gång om dagen.

Kramelikramen   

Sist jag var och hälsade på lilla familjen så satt båda töserna i min famn i fåtöljen, jag och Tuva-Lisa i djupt samspråkiga om allt möjligt. Sonhustrun håller på att starta upp en secondhandbutik i stan och detta ger små funderingar i fyraåringens lilla huvud för plötsligt sa hon...

-Fammo, jag såg min röda spark nere efter gatan"!

Jasså, säger jag, har nån lånat den av dig? Hennes ögon åkte än åt höger och vänster, upp och ned innan hon fortsatte.

-"Nej förresten, den är i mammas affär"

-"Vet du, jag ska köpa den nån gång för jag är ju också en människa".......

Fniss, vad svarar man en sån gång? Såklart är du en människa men en liten sån än så länge....  .

När jag skulle åka hem så slängde jag en blick in i deras garage och där....står en röd söt barnspark parkerad och den är inte till salu.

Man undrar ibland vad som rör sig i ett sött litet huvud, många tankar och funderingar .

Älskade barnbarn  

Sista turen upp till fjälls gjorde maken och jag i tisdags, 1,5 mils trampande på kalfjället med nageltrång i tunga kängor...det ni...  . Så fort jag kom hem i dag så åkte strumporna av och så får det bli hela helgen till jag fått ordning på "klorna". Himmel så ont sånt gör men som tur är så är åkomman inte dödlig, fniss. Vi hade nån minusgrad där uppe och blåst så rastpauserna blev korta och stående, jag funderar ibland på om man är galen som ger sig ut på såna äventyr?

Detta vackra renhorn fick följa med hem, tung som fasiken men den kommer att målas och få en fin plats nånstans. Kanske den blir en klädhängare?

Denna renvaktarstuga gick vi fram till och försökte hitta lä för vinden. Det blev ändå en kort rast för blåsten kom åt oss ändå.

Maken och Zunni i full action, hon har fått vittring på Ripa och spänningen låg hög i luften. En pippi fick vi och hon skötte arbetet perfekt. Nöjda men trötta traskade vi sen sakta mot det håll som vi kom ifrån.