Nu är vi hemma igen och mitt hjärta är fulltankat med livsenergi och kärlek. Många fina timmar har vi haft med småtjejerna och massor med skratt har det blivit. Tuva-Lisa kunde inte förstå varför farmor inte ville smaka på hennes klubba men hur förklarar man för en liten snorig treåring att hon har en snuva som är rena ormgiftet för oss äldre. En nödlögn blev det och fammo sa att hon var såååå mätt.
Jag lärde Moa att man kan "prutta" med munnen och detta övade hon intensivt på. Väldigt opraktiskt insåg jag då det var matdags och hela jag var full med pruttande barnmat. När det var läggdags så nattade faffa Tuva-Lisa och jag Moa, faffa är poppis numera och jag är så glad för makens skull. Tösen har varit blyg tidigare men nu är det andra bullar och kärleken mellan dom är så fin
Nåja, föräldrarna kom hem tidigare än beräknat för sonen hade fått migrän. En åkomma som han haft sen sexårsåldern och det är typiskt att det slår till när dom ska ha roligt för en gångs skull.
Det är -34 grader utanför huset men Daniel har eldat på medan vi varit borta så vi lider inte. Att vi inte lämnar hundarna ensamma hemma beror på Zunni. Hon är alltför påhittig och vad som helst kan hända.
Nu ska vi snabbt skutta in i sängkammaren för att sova ut.